Lazio tog alltså emot Napoli igår på Olimpico, en klassisk sexpoängs-match om den sista Champions League-platsen. Lagom till andra halvlek anlände jag hos Jens så första halvlek kan jag inte tala om, halvlek nummer två däremot var bra mycket tråkigare än Mauri försöker lura i folk med sin cykelspark. Det var det liksom. Inget vidare passningsspel, inget vidare tempo. Det som jag tar med mig är resultatet, för slutstridens skull tror jag att det var väldigt bra att Lazio gick segrande ur matchen. Varenda jävel vet ju att viktiga segrar som igår mot Napoli alltid späs ut med rena fiaskon. För dem som har glömt hur Laziologik funkar följer här en påminnelse:
Bra jobbat: Derbyseger x2, 2-0 mot Milan, 3-1 mot Napoli.
Så jävla sämst: 5-1 mot Palermo, 4-0 mot Siena, 1-3 mot Bologna.
Om Lazio bara följer sin spelidé att tappa onödiga poäng så kommer vi ha ett spännande krig i år igen om den sista kvalplatsen till Champions.
I Milano lirade Milan emot ett Viola som slåss med näbbar och klor för att undvika förödmjukelsen att degraderas till Serie B. Jag vet inte riktigt vad som pågick i huvudena hos Allegris manskap, jag trodde att de skulle vara revaschlystna efter att ha åkt ur Champions League och försöka rädda det som räddas kan. Men nej, istället såg de till att torska med 1-2, räcka över serieledningen till Juventus och skänka hopp till Fiorentina. Vad som förvånande mig än mer än resultatet var när jag såg att Milan tappat sin ledning. Säg att matchen hade slutat 0-1 och målet hade kommit i matchens slutskede, det hade jag kunnat greppa, det är sånt som händer. Men att Milan ska släppa in en kvittering med 40 minuter kvar och inte ånga på för trycka in ett nytt ledningsmål utan istället släppa in ett till precis innan tilläggstid, det händer inte i den senaste upplagan av Milan, lika lite som det hände för Inter när det var de som dominerade eller Juventus före dem.
Jag fnissade lite grann när jag såg att det var Amauri som satte den avgörande baljan och sköt Juve till serieledning. Undrar hur många sms han fick från polarna i Turin?
Siena är ett väldigt talande exempel för hur jämnt det är i Italien. För två veckor sedan tyckte jag att det var väldigt roande hur Siena som hade bättre målskillnad än alla lag utom topp sex(inklusive Inter) kunde ligga och harva på 17:e plats i tabellen. Två vinster senare ligger de på övre halvan vilket känns helt rätt. De har trots allt ligans fjärde bästa försvar. Jag undrar ja vad Siena skulle vara kapabla till om de fick tag i en ordentlig spelfördelare och en målskytt av högre rang än Destro och Calaiò.
Förövrigt så roar det mig att Lecce, lilla Lecce med sina små ekonomiska muskler, lilla Lecce som varit avskurna bland nedflyttningsplatserna grep efter det sista halmstrået och pissade på Roma. 4-2 Skrevs resultatet till vilket är imponerande. Att de skaffade sig en ledning med 4-0 och gav bort två tröstmål i slutet på matchen är enormt. Nu är det helt plötsligt bara fyra poäng upp till "säker" mark. Jag undrar ja hur mycket momentum en så massiv seger som den här kommer att ge den lilla klubben. Borell gladdes säkert mycket av segern men å andra sidan är han säkert lika pessimistisk och tråkig som vanligt och ser det som ett litet litet ljus i den här säsongens kolsvarta mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar