I want to live

Då var det dags igen. El Clásico-vecka och vad jag antar är det mest mediaälskade derbyt i världen just nu. Ronaldo mot Messi, Guardiola mot Mourinho, Madrid mot Barcelona. "Tvålags-ligan" La Primera når sitt klimax under helgen. Ja, det är två enorma klubbar som slåss om ligatiteln men det är ju inte lika unikt som folk vill påstå. Men ni bryr er ju inte om El Clásico, det är ändå inte ligaracet som gör spansk fotboll intressant nu för tiden. Athletic Club är givet med sin klubbfilosofi men det mest intressanta är hur den spanska fotbollens enorma skuldproblematik påverkar klubbarnas livsöden. Ja ni vet, Valencia skeppar iväg sin supertrio Villa, Silva och Mata och så vidare.

Real Zaragoza har tagit på sig rollen som största ansikte utåt för de skuldtyngda klubbarna under året och just nu älskar jag varje stund av händelseförloppet.

Kort sammanfattat så begärde klubben om att gå i konkurs inför årets säsong med skulder på över 130 miljoner euro. Klubbens nuvarande ägare Agapito har med rätta fått mycket skit sedan han tog över klubben 2005. Dock så fanns det redan ett berg av skulder på 75 miljoner innan han tog över klubben som vann Copa del Rey både 00/01 och 03/04.

Det såg länge överjävligt mörkt ut för Zaragoza som låg supersist i tabellen. Så sent som för en månad sen skulle bli laget som tagit minst antal poäng under en säsong i La Primera genom tiderna om de inte lyckades ta 28 poäng till. Frågan var inte längre om Zaragoza skulle klara sig kvar utan om klubben skulle överleva degraderingen eller försvinna i tomma intet. 

När Manolo Jiménez tog över Zaragoza vid årsskiftet hade klubben mäktat med två vinster och fyra oavgjorda matcher i ligan. Jiménez hade väl inte den bästa av starter i sin nya klubb, den första trepoängaren spelades hem först i mitten av februari borta mot Espanyol. Efter slakten mot Málagai slutet av februari fick Jiménez nog: 

- Jag kräver värdighet och respekt för Real Zaragoza. Den här skölden som spelarna bär över hjärtat är en sköld som ska bäras med stolthet eller inte alls. Begriper man inte det ska man inte dra tröjan över huvudet, då kan man lika gott stanna på läktaren.

Under mars var Zaragoza statistiskt sett den fjärde bästa klubben i ligan. Villarreal, Valencia, Atlético de Madrid och Sporting fick spö av en klubb i kris, ledd av Jiménez som bär sitt hjärta utanpå kroppen; enbart skyddat av samma klubbmärke som han kämpar för att hålla vid liv.

Vi är nu framme vid de fem sista omgångarna av ligaspelet. Zaragoza har klättrat upp till den översta av platserna under nedflyttningsstrecket, fem poäng upp till nytt kontrakt och fortsatt liv. Inget ont om Granada eller Villarreal som har dragits in i nedflyttningsstriden men fan, jag blir ju lite varm inombords när jag ser en klubb som Zaragoza kämpa och slita in i det sista hur omöjligt deras uppgift än verkar vara. 

- Vi kommer kriga till slutet, och om vi trots allt misslyckas ska det vara på ett sätt som är värdigt att hugga i sten , sa Jiménez efter segern mot Atlético de Madrid. Bara det citatet är i sig värt att börja hålla ett extra öga på spansk fotboll under den sista månaden.