29 mars, 2012

Soulmover

Först en balja mot Milan i Copa Italia, en hägrande final mot Napoli. Hur firar man det om inte med att trycka dit en till jävel mot Inter under samma vecka? Ja fyfan, Del Piero har inte direkt slagit av på takten. Men det är han ju å andra sidan inte ensam om nu för tiden.

Som ni vet så har gentlemannen från Turin inte fått särskilt mycket speltid under Contes styre. 14 matcher har det blivit för Juventus ikon,12 har varit inhopp. En del fans har såklart skruvat på sig, illa till mods över att se sin hjälte som följde med klubben ner till Serie B och upp igen skuffas undan på bänken till förmån för Matri och Vucinic; två notoriska målsumpare. Har Del Piero klagat över sin uteblivna speltid? Självklart inte.

Det blev ju knappast bättre när Agnelli gick ut och meddelade att "Alex" inte skulle spela i Juventus svartvita tröja under nästa säsong. En pungspark tätt följd av ett tack för trogen tjänst. Kanske hade Agnelli till och med gett Del Piero en klapp på huvudet om han varit närvarande vid presskonferensen, men det var han såklart inte. Han var inte ens medveten om Agnellis beslut.

Det som gör mig lite småkär i Del Piero är väldigt lätt att förklara. Precis som spelare som Zanetti, Raúl och Maldini är han en väldigt stolt spelare som sätter stort värde på sin heder. Värdighet.. Jag var livrädd att Alex skulle balla ur totalt efter Agnellis osmidiga utspel och förstöra en del av min världsbild á la Giggs men icke. I efterhand frågar jag mig istället hur jag kunde tvivla.

Den italienska pressen försöker fortfarande gång på gång klämma ur Del Piero ett uttalande om vad som händer nästa säsong. De möts varje gång av en matador som dansar runt deras frågor med lugna rörelser och enkla svar. Nästa match är hans framtid. Han vill leva för stunden. Kämpa och slita för sin Gamla Dam. 

I och med hans fina prestationer under förra veckan har diskussionerna blossat upp lite mer ordentligt igen. Med sin rutin, sin starka förbindelse till klubbens historia, ledaregenskaperna en mästarklubb måste ha och fortfarande förmågan att kunna avgöra matcher har inte Agnelli råd att släppa sin gentleman utan vidare. Det är trots allt bara Alessandro och Buffon som är kvar från klubbens senaste storhetstid.

Jag tror inte att vi kommer få höra någonting om kontraktsförhandlingar nu under våren. Agnelli har ju sin stolthet att tänka på, Del Piero likaså. Men efter säsongens slut väntar en svängom vid förhandlingsbordet, så mycket kan jag nästan lova. Den eld som brinner i lilla Del Piero just nu kommer tända eld på halva Italien innan säsongen är slut. Det är som vinnare han tänker sätta sig vid förhandlingsbordet. 

2 kommentarer:

  1. Väl skrivet. Fotbollens gentlemen blir allt färre känns det som. De som finns kvar förtjänar att hedras. Någon reflektion över varför så många kommer från Italien?

    SvaraRadera
  2. Nej, jag har egentligen inget vettigt svar. Klurade lite i banorna kring sambandet mellan italienare och heder, hela den där diskussionen om att italienska lag som leder slår av på takten för att inte förnedra sina motståndare osv. men det känns lite som en fabricerad bild vi blivit itutade via filmer som Gudfadern.

    Det vore intressant att höra Borell prata om det här. Vi får hålla tummarna och kika in på hans blogg på Eurosport med jämna mellanrum.

    SvaraRadera