Det var en ordentlig derbydag i helgen. Två derbyn i London och så El
Clásico som med all säkerhet avgjorde årets upplaga av La Primera. Kul för
Mourinho att lyckas vinna på Camp Nou för första gången på tio försök. Men
ärligt talat, jag bryr mig inte ett dugg om vare sig Londonderbyn eller
Kataloniens krig mot Spanien. Inte nu när det nalkas ett derby i Manchester.
United tappade en tvåmålsledning under sista tio minuterna på Old Trafford.
Fyra jävla mål i baken av Everton - det är en tiondel av deras målskörd i Premier
League, gjorda på bortaplan mot de regerande mästarna. Det ska fan bara inte
hända och jag förstår att Ferguson var förbannad över skiten som laget satt sig i i och med poängtappet.
Mitt arma hjärta klarar inte riktigt av det här men det höjer ju onekligen
spänningen till en ny dimension när ett derby inte bara påverkar maktförhållandet i staden ett halvår framöver utan också avgör(nåja) ligan.
Vinner United matchen på Etihad Stadium behöver grabbarna bara plocka med sig en ynka
poäng mot antingen Swansea eller Sunderland för att försvara ligatiteln. Å
andra sidan så skulle en förlust innebära att City och United ligger lika med
två omgångar kvar att spela, en situation som jag gärna slipper uppleva. Fyfan.
Det som har talat allra mest för United nu under vårkanten har varit det
momentum som klubben skaffade sig när de snodde Citys position överst i tabellen.
Det blir så överjävla tydligt på en gång att man är bättre än sina motståndare
samtidigt som man kan känna hur motståndarna vacklar och håller på att gå under
av pressen som den tappade serieledningen innebär.
Ponera att det omvända skulle hända om en vecka; med två omgångar kvar tillåter United att
City kommer upp jämsides med dem. Hur skulle United reagera på den
händelseutvecklingen? Det som skänker ett visst mått av trygghet för Uniteds
supportrar är klubbens vana vid titelfighter. Det är verkligen inte den första
gången som United krigar om en titel. Spelarna är vana vid
att arbeta under press; de vet vad som står på spel och förväntas av dem men
framförallt vad de är kapabla till att prestera i den här typen av situationer.
Samma sak kan vi inte säga om City.
Mancini har precis som Pep Guardiola den
senaste tiden pratat om sina konkurrenters fördelar i titelracet, att ligan redan
är avgjord. Allt för att avlägsna så mycket press som möjligt från det egna
laget. Ja, United har en fördel precis som Real Madrid hade det inför helgens
drabbning mot Barcelona. Ja, United har ett något enklare spelschema under de
sista två omgångarna än vad City har. Men det innebär ju inte att Mancini sagt
åt sina mannar att allt hopp är ute, att det är kört, att de har torskat och att det är
lika bra att laget lägger sig ner och självdör redan nu. I helvete heller, City
kryper närmare och närmare sin storebror och om inte för att kämpa in i det
sista för ligatiteln så är jag tvärsäker på att Mancini åtminstone kräver blod, svett och
tårar i mängder innan man kapitulerar i derbyt för att markera hur nära man har
kommit.
Jag kan knappt vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar