Practice makes perfect

Allting börjar med ett perfekt slut. Släktträff, Uppsala, säsongsstart, derby och vinst - på "Fergie-time". Äntligen har den nya säsongen dragit igång och det är slut på plojmatcher i Asien och US-and-A. Jag antar att det är svårt att hitta ett bättre tillfälle att plocka upp bloggens spillror och inleda den nya eran, den som är tänkt att skrivas på internetcaféer i London. Men mer om det en annan gång.

Community shield - låtsascupen mellan Premier Leagues segrare och vinnaren av FA-cupen, säsongens sista träningsmatch som sir Alex något elakt kallar det. I år var det dock lite mer kryddat än vanligt, ett Manchester derby på Wembley kickar igång den brittiska fotbollen med pompa och ståt. Uniteds vinst i sig känns inte så där jävligt intressant - sättet som man vann matchen på är en annan femma.

City hade ledningen i halvtid med 2-0 och spelade lite som Arsenal gjorde i vintras när Carling Cup-finalen gick av stapeln mot Birmingham. Det syntes att Mancini och hans mannar prompt ville visa att vinsten i FA-cupen i våras inte var en slump, att det inte kommer dröja 35 år till nästa titel utan att klubben startat ett nytt kapitel som vinnare.

Ferguson verkade vara på andra tankar och bytte ut sin defensiva stomme redan i halvtid. Ut med mittlåset och den defensiva speluppläggaren Carrick - in med ynglingarna som inte matchades från start. På vägen hem från Uppsala snackade Henke om att Uniteds snittålder i andra halvlek låg strax över 22. Var det inte nåt i den stilen som Dortmund hade när de spelade hem den tyska ligatiteln i våras och fick så enormt mycket beröm? Jag menar givetvis inte att Uniteds vändning i Community shield är lika imponerande som att vinna ett ligaguld, det är referensen till vad ungdomlig entusiasm kan åstadkomma som jag är ute efter.

För United och främst Ferguson är det fortfarande en träningsmatch, en generalrepetition innan ligan drar igång nästa helg, en match som Ferdinand, Vidic, Carrick & co har spelat många gånger. Cleverley och Jones spelar å andra sidan sitt första Manchester derby, har chansen att vinna sin första titel och slåss för att visa sig värdiga och spela till sig en plats i startelvan.

Det var imponerande att se hur det unga gardet körde över City utan minsta pardon. Smalling tog varje tillfälle han fick för att göra en offensiv räd nu när han spelade högerback istället för sin vanliga plats i mittlåset, Cleverleys spel fick mig att undra om vi verkligen behöver Sneijder, Welbeck skapade totalt kaos med sin snabbhet, Rafael gjorde allt han kunde för att leva upp till kaptensbindeln(som förövrigt innebär att han vunnit fler titlar som kapten än den gode Fabregas har gjort) och Evans var felfri.

Jag tänker inte dra för höga växlar över en vinst i Community shield - allvaret börjar först nästa helg men fan, säsongen kunde inte ha börjat på ett bättre sätt än så här. Nu ska jag mysa runt tills det är match mot West Brom på söndag, hämta ut mitt nya pass inför resan och gjuta vänskapsband i cement.  Laters, yo.

// The Don