Det ska jävligt mycket till för att Malmö ska lyckas vända underläget mot Dinamo. Väldigt, väldigt mycket. Men det går inte komma ifrån hur viktigt det vore om de faktiskt lyckades göra det och kvala in till gruppspelet i Champions League.
Jag funderar på var det var jag läste det, kanske på Kalle Karlssons Premier League-blogg på eurosports hemsida, men hur som helst så såg jag för inte så längesen en lista över de ekonomiska intäkterna förra årets Premier League-klubbar fick tack vare spel i Champions League. Manchester United drog in strax under en halv miljard.
När UEFA skapade Champions League antar jag(eller hoppas åtminstone) att de inte hade en aning om hur stora klyftor det skulle skapa mellan klubbarna som spelar i CL och de som inte gör det. Det är snuskiga summor pengar, pengar som kan göra en klubb dominant, pengar som kan hålla en klubb flytande på det finansiella planet.
Det finns inga monsterpengar i svensk fotboll. Zlatan gick för vadå, runt 80 miljoner? Det är den dyraste spelaren i svensk historia. "Bara" kvalificering till gruppspelet i CL innebar förra säsongen 3,9 miljoner euro + 550 000 euro per match. Om laget dessutom lyckas vinna en match är det ytterligare 800 000 som trillar in på kontot, vid oavgjort 400 000. Grovt räknat skulle Malmös eventuella kvalificering ge klubben 70 miljoner - utan att räkna in souvenirer, biljettintäkter eller cashen från eventuella inspelade poäng.
Som parentes kan jag nämna att ÖSK förra året hade 750 000 i inkomster. 750 000 eller 70 miljoner, hm, jag vet vad jag skulle välja att ha på kontot.
Men det är ju inte bara den ekonomiska biten som gör att jag hoppas på att se svenska klubbar spela i Europa igen. Svensk fotboll står inte särskilt högt i kurs, just nu är Allsvenskan rankad som den 24:e bästa ligan i Europa. Vi ligger efter så väl Rumänien som Israel och Cypern. Det innebär vissa problem. Dels så blir det självklart svårare att locka spelare av högre kvaliteter till en sämre liga, men det finns ett annat problem som egentligen är ännu mer intressant ur svensk synvinkel.
Här om dagen så var det en rätt intressant diskussion på twitter mellan Aftonbladets Robert Laul och personen som driver den osynliga handen. Ämnet som diskuterades var utköpsklausuler i spelarnas kontrakt. Rasmus Jönsson ryktas till Wolfsburg men Helsingborg vill givetvis inte tappa en till anfallare mitt under pågående säsong, åtminstone inte billigt - eller rättare sagt runt 25 miljoner som det sägs.
Som jag förstod det hela så har spelarfacket fått igenom en regel som innebär att klubbar med lägre rykte inte kan sätta utköpsklausuler över en viss gräns på sina spelare; allt för att hålla det proportionerligt på något vis. Med andra ord innebär en ökad sportslig framgång inte bara att intresset ökar för deras spelare och ett ekonomiskt uppsving tack vare det utan också att klubbens makt över eventuella transfersummor ökar; chansen att behålla spelarna ökar eller åtminstone innebär en större inkomst.
Vi är rätt stolta i Sverige över att vi lyckas vara så framstående på det sportsliga planet trots att vi är så få men utan ett ekonomiskt uppsving kommer svensk fotboll aldrig kunna konkurrera på klubbnivå. Framgång i Champions League är en av vägarna dit, aningen finare än investerat risk-kapital.
// The Don
Sant så sant...En annan sida av champions är ju att det i praktiken bidrar till ökade klyftor i de nationella ligorna i och med att pengar enbart kastas till de redan rika lagen (eftersom det oftast är de som ligger i toppen)....checka dina länkar till höger förresten, vissa funkar inte...
SvaraRadera