Abra Cadaver

Den gamla damen körde fullkomligt över Fiorentina i helgen. Det var aldrig nåt snack om saken. Trots rivaliteten som ligger mellan klubbarna, trots Juves fyra taffliga oavgjorda matcher i följd, trots mittbackskrisen Conte försöker överleva i Turin så slutade det med 0-5 och total förnedring. Nej fyfan, vad som händer i Florens undgår mitt förstånd. Klart är i alla fall att det finns allvarliga problem högt upp i klubbens hierarki.

Men nu tänker jag inte gråta över Violas kamp på avgrundens rand. Juventus pånyttfödelse i år är för schysst för att låta gå onämnd.

Den gamla damen har haft det väldigt tufft sedan Calciopoli. Ni har ju hört historien om deras tvångsnedflyttning. Mutskandalen som ekade i fotbollsvärlden. Många stöttepelare lämnade klubben, andra har lagt skorna på hyllan, värvningar har inte slagit ut så som familjen Agnelli hade hoppats. Den forna storklubbent Juve gnetade på på sitt slitna Olimpico - alltid med mängder av tomma säten.

I år har Juventus visat upp en annan sida, en jävla reinkarnation som visserligen inte får mig att tänka på Zidane eller Platinis glansdagar men jag antar att det är så nära de kan komma i nuläget. När Juventus tog över serieledningen tidigare under säsongen gjorde de det med en elva helt och hållet bestående av italienare, de har slaktat det gamla rekordet över antalet matcher i rad utan förlust, det bekanta ansiktet Antonio Conte manar på sina mannar från bänken och den nya arenan har fått Turinborna att gå på fotboll igen under helgerna. Det känns lite som en solskenshistoria, klart att det skulle komma en ordentlig skjuts i rätt riktning just i år.

Om jag inte missminner mig så skrev jag en text i somras om förhoppningarna som fanns på årets säsong. Trycket på Juves säsongsbiljetter var så stort att de sålde slut och tryckte upp en extra upplaga för att stilla suktandet efter biljetter. Enligt worldfootball.net var publiksnittet på Olimpico förra året cirkus 23 000, hittills i år snittar de nästan 37 000 i ligan. Jag tycker att det är kul att läsa om det och deras fans tycker med all säkerhet att det är roligare än så, men gladast av alla är nog Juventus i sig. Den onda cirkeln har bytts ut mot en positiv sådan.

Conte krigar på så in i helvete för att återupprätta La Vecchia Signoras heder och verkar av allt att döma ha fått truppen att sluta upp bakom sig. Jag gillar det Conte gjort med Juventus. Det känns som att Juventus har hittat harmoni i tillvaron. Lyckas de bara göra sig av med värdelösa Borriello och den avstannade virvelvinden Krasic finns det en lagstomme som drar åt samma håll. Fläkten och flärden från i höstas la sig en stund men jag hoppas att slakten av Viola väcker den offensiva hungern på nytt. Bara tanken på ett italienskt Invincibles gör att det vattnas i munnen på mig.

Samtidigt har Agnelli gått ut och sagt att det är Del Pieros sista säsong i den svartvita matchdressen. Det känns sorgligt. Snacka om att sakna taktkänsla och gå ut med en sån sak i pressen utan att rådgöra med Alessandro själv. Tio matcher kvar i Serie A och semifinal i Copa Italia ikväll mot Milan, that's it. No más. Jag unnar verkligen Del Piero vartenda jävla uns av framgång. Hur kul jag än tyckte det var när Zidane skallade sig ut från fotbollsvärlden så borde inte legender som dem tillåtas lägga dojjorna på hyllan på annat vis än med en pokal i handen. En dubbel och förevigad som del av Den oövervinneliga gamla damen. Det skulle jag kunna leva med.