Ibland är det helt rätt beslut att sparka en tränare för att klubbens mål inte infrias, han är trots allt personen med det yttersta ansvaret vad gäller taktik och laguttagning. Men ibland är det så förbannat fel att jag inte förstår hur ägarna kan tro att det är den bästa utvägen.
I Chelsea och Ancelottis fall har jag väldigt svårt att se hur deras val kan bero på annat än ett blint stirrande i säsongens tomma troféskåp. Förra säsongen tog Ancelotti hem dubbeln och blev det första laget att göra över 100 mål under en säsong i Premier League. Lägger man där till hans övriga meriter med hemspelad scudetto och två titlar i Champions League borde det inte finnas några tvivel rörande Ancelottis kapacitet och förmåga. Ändå fick han sparken.
Chelsea spelade rent ut sagt skit under hösten och vintern. Det talades om att de skulle missa spel i Europa. Ingenting fungerade. Var det Ancelottis fel? Nej, jag skulle inte anklaga honom för den formsvackan. Chelsea har dragits med stora skadeproblem, själva hjärtat i klubben har varit indisponibelt. Utan Lampard och Terry har inte de generaler funnits på planen som med sin blotta närvaro och sitt spelsätt kan motivera resten av grabbarna. Att Alex samtidigt var skadad och Carvalho skeppades iväg till Real Madrid i somras tvingade fram ett mittlås bestånde av två högerbackar. Hållbart? Nej. Lägg där till en malariasjuk Drogba och en Essien som inte gått att känna igen för fem öre så finns det stora problem på spelarfronten.
Sed Abramovich intåg i den brittiska fotbollen och uppköpet av Chelsea har klubben haft en djävulskt stark startelva. Den som påstår något annat kollar på fotboll med skygglappar eller bara alldeles för partisk för att åsikten ens ska vara värd att ta hänsyn till. Men att ha en stark startelva är inte allt, något som tydligt märktes i år när den något ålderstigna truppen började dra på sig en större andel skador; det finns inget djup, inga som kan fylla de luckor som uppstår när skadorna slog ner som en bomb.
Abramovich gav Ancelotti två julklappar, två världsspelare som skulle vända på den onda trenden. David Luiz hämtades in för att fylla luckan i mittlåset efter Carvalho och Torres köptes för 50 miljoner pund för att göra de mål Drogba ditintills varit oförmögen att leverera. Torres mäktade med ett mål under en halv säsong, David Luiz fick världens utskällning och blev utbytt i halvtid mot United efter hans totalmiss i markeringen av Chicharito. Värvningarna ger mig ordentliga Pérez-vibbar, det luktar galacticos över det hela och en president/ägare som går över huvudet på tränaren.
Det är faktiskt rätt makalöst men trots en sinnessjukt ineffektiv Torres och Drogba som fram till senvåren också underpresterade å det grövsta så plockade Chelsea lika många poäng som United under den andra halvan av säsongen. Då ska det också nämnas att Uniteds försprång var 15 poäng och minskade till en ynka poäng innan lagen möttes med tre omgångar kvar, en match som (nästan)avgjorde ligan och gjorde de återstående matcherna betydelselösa för Chelseas del.
Det känns ganska tydligt att problemet inte låg hos Ancelotti med en gnutta eftertanke men eh, nu gäller det att blicka framåt. Hiddink som är polare lite halvt om halvt med Abramovich, sedan den gode Roman pungat ut Hiddinks lön när han ledde det ryska landslaget, och sedan också ryckte in som temporär ersättare för Scolari ses som favorit till tjänsten och jag kan inte påstå att jag är förvånad efter Hiddinks uttalanden om att han fungerat som rådgivare för Chelsea när det rör truppen sedan sin korta sejour i klubben.
Givetvis nämns också Villas-Boas i sammanhanget. Endast tre oavgjorda matcher i portugisiska ligan, noll förluster och laget vann alla titlar som var möjliga att vinna under året. Villas-Boas är 33 bast, Mourinhos gamla adept och gammal vän med den brittiska tränarlegenden Sir Bobby Robson som bodde på samma gata som Villas-Boas när han var ung(Villas-Boas dvs). Ja, det vore rätt charmigt om Villas-Boas följde sin gamla vän och mentors spår till Chelsea för att krossa hans rekord där precis som han gjort med Porto. Å andra sidan så känns det som att askungesagan kring den här generationen av Porto inte är över än, för att göra det fulländat behövs trots allt en seger i Champions League nästa år. Jag hoppas att han håller det han lovar och stannar ett år till tillsammans med Hulk, Falcao och resten av gänget.
// The Don
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar