Manchester United har avgjort brittiska Premier League, Barcelona har säkrat guldet i Spanien, pojklaget Dortmund har spöat upp hela Tyskland och Milan håller redan på att bli av med sin nyvunna scudetto. Den enda av de fem stora ligorna som fortfarande lever är den franska.
Hela säsongen har mer eller mindre handlat om Lille. Uppstickaren som slagit undan benen för de franska jättarna. Eller ja, Gourcuff och resten av Lyons kassa prestationer i ligan har förstås inte heller gått obemärkt förbi. Alla Football Manager-fanatiker bör väl vid det här laget ha koll på Eden Hazard. Eden som huserar i Lille har tillsammans med Sow luckrat upp lag efter lag. Redan i höstas vill jag minnas att den största trollkarlen av dem alla; Zinedine Zidane tipsade Real Madrid ihärdigt om just Eden. Ett litet bevis på de kvaliteter som finns i den belgiska grabben.
Just nu leder Lille ligan med tre poäng före Marseille trots en match mindre spelad och behöver bara plocka fyra poäng på de återstående tre matcherna för att säkra titeln och en dubbel eftersom de även stod som segrare i den franska cupen. Kul för fransk fotboll att en uppstickare troligen får sina femton minuter av kändisskap men nej, jag vill nog hellre se att titeln hamnar i Marseille.
Varför jag vill se titeln i Marseille kanske verkar tråkigt, det är ju trots allt en storklubb som alltid återfinns i toppen. Lite som om Marseille skulle vara min franska variant av Manchester United. Men ack så fel ni har om ni ens tänker tanken. Det här har med migrationspolitik att göra.
Fransk fotboll och rasism har jag behandlat förut, både här och på Fotbollskunskap så ämnet är inte direkt nytt, bara jävligt viktigt att belysa. I Marseille bor det ca 700 000 människor, 500 000 av dem har utländskt ursprung. You get my point, när hela Frankrike skakas i grundvallarna av rasism lever Marseille som i en bubbla, där är migrationen en del av vardagen och något man är stolta över.
Mellan 2005-2009 var Marseille den enda toppklubben inom europeisk fotboll som hade en färgad president, under varje match på StadeVélodrome vajar flaggor med det ursprung som spelarna i startelvan har, en ofta väldigt färggrann syn.
Franska landslaget spelade ett tag med en slogan som lät Våra olikheter enar oss för att agera som ett föredöme för det franska samhället och visst, i och med titlarna i VM '98 och EM '00 så var det svårt att skandera om ett "rent" Frankrike när flertalet av nationshjältarna hade sina rötter i kolonierna. När landslaget nu istället är en stor misslyckad soppa har läget återigen förändrats till det värre.
Marseille står för mig med sin mångkulturella identitet för ett bättre Frankrike som istället för att beskylla migrationen för samhällets alla problem står som en enad front och försöker lösa problemen tillsammans. Varje liten grej som på ett positivt sätt kan belysa hur Marseille fungerar unnar jag dem. Goda föredömen är värda alla ligaguld och titlar i världen.
// The Don
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar