Alla ligor i Europa har åtminstone en tvättäkta gentleman, en förbannat duktig spelare som trots sin sinnessjuka talang allt som oftast får mer komplimanger för sitt hedervärda beteende än prestationerna på planen. Något som framförallt kännetecknar gentlemannen skulle jag säga är att det är helt omöjligt att tycka illa om killen oavsett klubbtillhörighet. Man kan bli arg när just den hedervärda gentlemannen skjuter bort sitt egets lag titelchanser men ändå; hellre han än någon annan i motståndarlaget.
Paolo Maldini och Alessandro Del Piero är för mig spelarna som länge höll(och i Del Pieros fall fortfarande håller) den italienska fotbollens fana, på samma sätt ser jag på Giggs och Gerrard i England, Iniesta och Casillas i Spanien.
Den gentleman som jag dock skulle säga att jag står närmst måste ändå vara den spanska målmaskinen Raúl. Raúl är för mig synonymt med Real Madrid och jag menar då inte Peréz och hans Galacticos utan det Real Madrid som var innan Zidane och Ronaldos tid, tiden då Real var spanskt, det fanns en klubbkänsla och laget var ohyggligt bra.
Raúl sitter inne med rekordet för flest gjorda mål i Champions League, 71 jävla mål, gjort flest mål i Real Madrids historia och blev nyligen av med sitt målrekord i landslaget som han höll trots alla dispyter med Aragonés som höll honom utanför laget. Egot borde vara så förbannat stort men han står med sina fötter på jorden.
I år lämnade Raúl sitt älskade Real Madrid för att det helt enkelt inte fanns plats för honom i Mourinhos planer, rollen som Materazzi axlade i Inter - lagpappan - verkade inte locka Raúl tillräckligt för att ge upp sin speltid. Istället blev det Tyskland och Schalke 04 efter 16 års trogen tjänst i den spanska huvudstaden.
Mål i debuten, hat-tricks och skickat laget vidare till semifinalen i Champions League. Han bara maler på. Det är inte konstigt att Sir Alex Ferguson kräver att Uniteds publik visar sin respekt för Raúl när han kliver ut på Old Trafford ikväll. När Real Madrid slog ut United ur Champions League fick han trots allt hedersbetygelser av Ferguson, "världens bästa spelare" var han då.
Kvällens drömscenario är ändå en 1-2 seger för Schalke där Raúl får göra två mål och en stående ovation när man byts ut. I övrigt är jag bara förbannad över att behöva streama matchen. Vem fan bryr sig om hockey-VM egentligen?
// The Don
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar