06 april, 2011

Slaget om Storbritannien, igen

Redan i höstas talades det om Battle of Britain. Då var det Glasgow Rangers som tog sig an Manchester United i gruppspelet men ärligt talat, det var gruppspelsmatcher och alla visste på förhand hur det skulle sluta. Nu har dock allvaret börjat, slutspelet är igång för fullt och i kvarten får vi se det riktiga Slaget om Storbritannien. Chelsea mot Manchester United, ärkerivaler de senaste sex åren och det kliar i hela kroppen inför kvällens avspark. Men först måste det sägas några korta rader om gårdagens kvartsfinaler.

När det gäller Real Madrids utskåpning av Tottenham har jag inte mycket att säga, det är bättre att hänvisa till Erik el Grande, en av Fotbollskunskaps gamla hörnstenar på hans nya adress. I brist på bättre kanalutbud fick jag nöja mig med regerande mästarna Inter som tog emot den tyska uppstickaren Schalke 04 med min gamla favorit Raúl på topp.

Jag hade på känn att det kunde bli en svängig match med två offensiva lag eftersom den tyska ligan trots allt har högst målsnitt, Inters nya tränare Leonardo infört en galet offensiv fotboll i Inter, Inter saknade sina två ordinarie mittbackar och Schalke tydligen också saknade sin backklippa Metzelder. Men helvete, den anstormningen som jag fick se var jag inte beredd på.

2-5 slutade matchen i tyskarnas favör och helt ärligt så är det i underkant. Matchen kunde lika gärna slutat någonstans runt 7-7. Med ett mål, på volley, från halvplan redan under matchens första minut hade Stankovic och Inter satt prägel på matchen. Det blev ett rött kort, självmål, snygga mål, skitmål, stolpskott, sjuka räddningar, brutala missar och i särklass världens sämsta försvarsspel. Jag var i slutändan väldigt nöjd med min goda öl och fotbollen jag fick se, en bra kväll.

Nu över till det som faktiskt betyder något: United och titeljakten.

Förra året åkte United ur Champions League i kvartsfinalen mot Bayern München, något som det kommer ta ett tag att glömma. Rooney som varit magisk under hela säsongen blev skadad och verkade skärrad resten av säsongen, Rafael tog ett av de mest idiotiska röda kort jag sett fram tills igår och Peter Crouch visade att han också kan om han vill och så förstås att Olíc avgjorde på sköt Bayern vidare på tilläggstid. Det var en väldigt jobbig kväll.

Några veckor senare snuvade Chelsea oss på titeln i Premiership. I sista omgången om jag inte missminner mig. Det var så att säga en mer eller mindre bäcksvart säsongsavslutning. Domarfiaskot mot just Chelsea på Stamford Bridge under våren svider fortfarande och nu senast revs såret upp igen av ännu fler domarmisstag som avgjorde ligamatchen mellan United och Chelsea på Stamford Bridge.

Det är ett överjävligt hungrigt United som kommer till London för att pissa på Chelsea ikväll. Nani uttalade sig i vintras att han inte skulle klara av att gå titellös en till säsong och om det dessutom är Chelsea som snuvar dem på titlarna blir allting än värre.

Uniteds inställning tror jag blir det absolut viktigaste i matchen. Efter de två senaste snöpliga förlusterna mot Chelsea i London är det upp till bevis. Laget måste visa att man är bättre än Chelsea men framförallt bevisa för både sig själva och resten av världen att man är bättre än både domarna och Chelsea. Faktum går inte att bortse från, Chelsea skulle inte plockat hem sina tre poäng i någon av matcherna om det inte vore för domarinsatserna. Nu gäller det för Uniteds spelare att göra om ilskan över det till något positivt, att få matchen dit man vill oavsett om domaren sköter sig eller inte.

Sedan är det frågan vad som påverkar matchbilden mest; Uniteds skadebekymmer i backlinjen eller Chelseas måltorka bland anfallarna. Drogba satte visserligen en boll i helgen men det var också det första han gjort sedan januari. Torres har å andra sidan fortfarande inte gjort mål för sitt nya lag och prislappen på 50 miljoner pund känns ganska dyr för tillfället. Å andra sidan kommer Under troligen starta med Fabio som högerback och Smalling i mittlåset. Jag hoppas så innerligt att Fabio inte gör en repis av det hans tvillingbror gjorde mot Bayern och drar på sig det kostsamma röda kortet. Att dessutom sakna vår största general Ferdinand där bak påverkar såklart försvarets stabilitet.

2-5 till United vore ju skönt och jag skulle gå omkring med världens fånigaste leende i en vecka men eh, jag är nöjd med oavgjort så att vi kan avgöra på Old Trafford nästa vecka. Glory glory Man United!

// The Don

2 kommentarer:

  1. Känns det inte som att det är att "göra om ilskan till något positivt" som är kruxet med många spelare i dagens Man U. Jag tänker på Rooney, Scholes, Vidic, Fletcher. Spelare som kan utnyttja sin ilska grymt bra ibland, men lika ofta snedtänder och blir en belastning. . . Jag tror stenhårt på Man U över två matcher. Ett mål på stamford bridge är ett bra resultat!

    SvaraRadera
  2. Visst har framförallt Scholes och Rooney problem med inställningen ibland. Tog inte Scholes ett rött på ett 10 minuter långt inhopp nu i vintras till exempel? Där United hade en komfortabel ledning dessutom.

    SvaraRadera