Fuck off och ett mål igen

Det har varit en sinnessjuk vecka när det gäller fotbollen. Alla möjliga resultat och fyra olika sätt att vinna en match på. Barcelona valsade hem en 5-1 seger, Schalke mördade regerande mästarna med 2-5 i en match som kunde slutat minst 7-7 och Manchester United har vunnit två matcher på helt olika sätt.

Det här var första gången United vann borta mot Chelsea på åtta år. Det säger en del om vilken magkänsla man går in i matchen med. Självklart hoppas man på vinst men att få med sig ett oavgjort resultat inför returen är verkligen inget som jag skulle tackat nej till. Med en öl i ena handen och den andra nedgrävd i chipspåsen var jag mer eller mindre ett nervöst vrak under matchens gång. Ja, vi tog ledningen efter drygt 25 minuter men det krävs inte mycket för att slänga in en kvittering.

Om man istället tittar på helgens match mot Fulham där ledningsmålet också kom tidigt fanns det en helt annan känsla. Istället för att noja om huruvida United klarar av att hålla tätt bakåt så lutade jag mig väldigt belåten bakåt i soffan, a walk in the park, matchen var redan avgjord. Det syntes till och med på spelarna att de hade samma tankar i huvudet. På ett avslappnat sätt spelade de av matchen med ett gäng schyssta kombinationsspel.

Mot Chelsea var det ett helt annat beteende som man såg på planen. Disciplinen som Ferguson piskat in i spelarna var redskapet som användes för att plocka hem en jävligt viktig seger. Fansen, Ferguson och spelarna var väl medvetna om vad Chelsea är kapabla till, så sent som förra året gjorde de trots allt över 100 mål i ligan. Den här gången såg vi dock en Carrick som nästintill på egen hand tog bort både Lampard och Essien ur matchen, Ferdinand spelade som om han aldrig varit skadad bredvid Vidic och Valencia som varit borta i ett halvår tvingades flytta ner och lira som högerback i en halvlek.

Det är sjukt vilken matchvinnande inställning Ferguson har präntat in i klubben sedan han tog över. United genomsyras av en mentalitet som väger tyngre än individuell kapacitet. Bara tre spelare var kvar i startelvan från mötet med Chelsea när United tog sig an Fulham, ändå spelar de enkelt av matchen. Jag upphör aldrig att bli förvånad av Ferguson och hans evighetsmaskineri.

// The Don