Final i Copa del Rey igår, säsongens tredje El Clásico och det andra på mycket kort tid. Real Madrid mot Barcelona på ett packat Mestalla. 1-0 till Real Madrid säger ingenting om en match som gav mersmak, det var en jävla fotbollsfest.
Jag har ju redan betat av det här med skillnaderna i fotbollsfilosofi men det verkar som att det behöver upprepas efter att Blaugranas anhängare gång på gång tjatar om att det var en orättvis seger och att de (som vanligt) var det bästa laget.
Första halvleken var ett taktiskt mästerverk komponerat av Mourinho. Redan när jag såg startelvan stod det klart vad den gode Mourinho hade i åtanke, här skulle fan inte Barcelona få lalla boll och leta instick utanför Reals straffområde. Det var som att kolla på Barcelona-Inter från förra året igen, så taktiskt drillat, en sanslös disciplin och mycket, mycket väl utförd spelplan.
Det klagas på att Mourinho beordrat sina adepter att spela fult. Ja, det spelades fult men det visste ju varenda kotte om att det skulle ske redan på förhand. Reals press och fysiska närkampsspel handlar om att få Barcelona ur balans och bryta deras flow. Lyckades dem? Ja, till viss del.
Lika fullt som Real dominerade den första halvleken med taktisk briljans värdigt en fotbollsterm á la catenaccio ägde Barcelona andra halvlek. Med en anfallsfotboll där man hela tiden spelade på ytorna istället för på spelare fick Real svårare att fånga upp spelarna. Otippat? Knappast. Barcelonas styrka ligger i att sakta men säkert nöta ner motståndarnas försvar och till slut brukar muren vika sig.
Jag antar att Casillas måste nämnas. Reals monster till målvakt höll laget kvar i matchen med några svettiga räddningar under andra halvlek och jag tyckte mig se den "gamla" Casillas som jag håller som bäst i världen. Att han till slut fick plocka hem den sista titeln han kan vinna med en spansk klubb känns välförtjänt. Som målvakt i en av Spaniens största klubbar sedan tonåren borde han ha ett prisskåp lika mycket fyllt till bredden som de andra spanska giganterna.
Jens Fjällström tjatade en hel del igår om Di Maria och hans makalösa jobb på vänsterkanten. Det kändes som att han tog fler löpningar hemåt än framåt för att täcka upp Dani Alves offensiva räder. Det känns rätt så talande för Mourinhos inflytande på klubben, likt Ramos uttalande om att han skulle kunna dö för Mourinho, precis som Sneijder sa under tiden i Inter. Mourinho vet vad som krävs och får sina spelare att inse vad som behöver göras för att nå längre än att vara en evig tvåa. De litar blint på det han säger. Ta ett taktiskt gult kort? Självklart! Ge Barcelonas spelare tjuvnyp i 90 minuter? Det är bara kul! Jobba stenhårt defensivt trots att man är en av tre offensiva spelare? Yes sir!
Real Madrid som ovärdiga vinnare i Copa del Rey? Att vinna en final efter att ha fullföljt sin tänka spelplan är trots allt det scenario som man siktar på. Nuff said.
// The Don
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar