Iron Maiden, min musikaliska tonårsförälskelse. Fotbollen, min livskamrat. Klart att det finns ett samband mellan dem. Jag har funderat ganska länge på att skriva en sväng om Maiden och deras koppling till fotbollen men ack och ve, livet kommer emellan och det är å andra sidan inte det lättaste att sätta det i någon form av vettig kontext. Efter inlägget om West Ham för inte så längesen känns det dock som att jag redan slagit det första slaget. Här kommer nummer två.
Iron Maiden behöver väl inte någon närmre presentation. Giganter på metalscenen, ett London-band, sympatiska gubbar som skänker musikalisk glädje till generation efter generation av ungdomar. Mannen med den skjutande basen, Steve Harris, är den enda medlemmen i bandet som varit med sedan de grundade bandet 1975.
Steve Harris krigade dock inte bara på en front under mitten av 1970-talet. Samtidigt som Iron Maiden tog form spelade han fotboll för Est End-klubben West Ham. Att bli en professionell fotbollsspelare var hans första dröm, rockstjärna var bara andrahandsvalet.
Harris fotbollsintresse är inget som han direkt hymlar med. Trogen sitt West Ham finns det en sticker på hans bas, matchtröjor på scenen och under turnéerna spelar Maiden FC fotbollsmatcher vid sidan om konserterna. Välgörenhetsmatcher eller bara avslappnade vänskapsmatcher som mot Glenn Hyséns korplag för några år sedan är en lika stor del av vardagen som själva konserterna.
Jag gillar kopplingen mellan West Ham och Iron Maiden. Den bygger verkligen vidare på min bild av arbetarklassen i östra London som jävligt sympatisk. John Terry står som undantaget som bekräftar regeln, men det är en annan historia.
Till sist så plockar jag gärna in tips på temat fotboll + musik, kunskap sägs ju ge makt och så vidare. En länk får ni också över kändisar och deras favoritklubbar. Cred till Paul McCartney som håller på Everton istället för Liverpool.
// The Don
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar