Tottenham - Real Madrid
Ja jävlar, jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig av matchen. Båda lagen har sinnessjuk mycket fart på sina kanter och kanske, kanske kan det bli en av årets bästa matcher för soffliggarna. Mourinho har byggt upp ett lag som precis som vanligt har sin styrka i kontringsspelet, Redknapps Spurs kan i princip bara spela offensiv fotboll. Men nej, med tanke på hur defensiva Tottenham var mot Milan i returen och att Mou bygger sin taktik kring minimerande av risker så är jag rädd att det nog blir en tillknäppt historia.
Schalke - Inter
Schalke ståtar med en evigt ung Raúl och Klas-Jan Huntelaar på topp och enligt Niva världens bästa målvakt där bak. Det kändes som att den informella kungen av Madrid trappade ner när han flyttade till Tyskland, ändå har han hunnit med att göra några hat-tricks för sin nya klubb. Regerande mästarna Inter är såklart favoriter i mötet, ännu mer så efter monstermatchen mot Bayern men jag skulle aldrig våga utesluta tysk avancemang trots tränarbyte och ett ruttet mittfält. Det blir minst ett mål från Raúls dojjor, troligen en lobb.
Barcelona-Schaktar Donetsk
Megafavoriterna till titeln och hela fotbollsvärldens gullegris Barcelona drar till Ukraina för att valsa vidare i turneringen. Barcelona SKA bara gå vidare, det är inget snack om saken. Med andra ord är det ett perfekt tillfälle att göra ett magplask och torska ordentligt. Ett tvättäkta östblock i försvaret och ett gäng brassar i anfallet är det som ska sätta stopp för Peps moderna variant av totalfotboll. Dags att muta domare månne?
Manchester United-Chelsea
Varje år har vi minst ett Slag om Storbrittanien i Champions League och det är alltid en fröjd att kika på. Ett jävla liv på läktarna, kamp, slit, svett och tårar. Det kommer dröja länge innan jag glömmer finalen mellan United och Chelsea 2008 och jag skulle gärna se lagen mötas gång, på gång, på gång. Chelsea står i dag för vad Liverpool gör historiskt sett för United - den största rivalen i både liga och cupspel. Klart som fan att det känns skönt att skjuta ut de ur en turnering, tvinga fram en titellös säsong. Efter straffmissen av Chelseas kapten i finalen 2008 rungar fortfarande läktarna på Old Trafford av visan ”Could have won the Cup, but he fucked it up – Viva John Terry”, det vore bra härligt med en upprepning. Det enda som känns jobbigt är att få se mötet redan i kvarten, men vafan, man kan ju inte få allt i livet.
Hur utgången blir känns mer oviss än jag vill medge, United dras med ohyggliga skadeproblem och reserver som tydligt visat att de inte klarar av pressen i år. Evans har spelat sämre än John O'Shea(ja just det, precis så dåligt), Browns misslyckade rensningar i åttondelen fick mig att sätta ölen i halsen, O'Shea är alltid O'Shea och Smalling verkar inte klara av att spela utan en ordentlig ledare vid sin sida.
Chelsea har å andra sidan i helgen för första gången sedan november vunnit två raka hemmamatcher och fått ordning på sina skadebekymmer som förstörde deras höst och förgyllde min egen. Drogba är dock inne i en rejäl måltorka och Torres har inte gjort mål på de snart två månader han lufsat runt i Chelsea matchställ.
Det är en öppen historia men jag hoppas innerligt att jag får sjunga om Terry och Chelseas misslyckanden. Att vinnaren dessutom får möta Inter eller Schalke i semifinalen är bara ett plus, om än ett stort sådant.
// The Don
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar