It's a crazy situation

Jag kommer ihåg vilket ofantligt liv det blev när Svennis coachade City till en derbyseger. Det har i och för sig en hel del att göra med svensk mediekåthet över svenskars framgångar på en internationell nivå, men det är ändå en schysst referenspunkt för när Manchesterderbyt på väldigt kort tid växte från att vara en match där lillebror City hade chansen att knäppa en ointresserad storebror på näsan till att kanske vara den mest upphaussade  matchen i England. Inte fan lär det bli mindre livade derbyn efter årets två vinster för underdogsen med guldskedar i käften.

Jag får ont i magen bara jag tänker på derbyt från i höstas. 1-6 på Old Trafford. Jag hoppades på revansch i måndags, att vi skulle sätta City på plats och visa vilket som är nummer ett både i stan och i Premier League.

Det såg också oförskämt bra ut under matchens första 15 minuter. City spelade med nerverna utanpå sina  babyblå tröjor medan United visade upp sig från sin bästa sida både vad gällde försvarsspelet och den raka anfallsfotbollen. Allt var som hämtat ur Fergusons manual för hur man vinner en titel.

Men, jävla men, sen sket det sig. Det var som att någon lustigkurre slagit av strömbrytaren till Uniteds offensiv. Från totalfotboll till total oförmåga; det var aldrig farligt efter det. Om jag ska dra en parallell till någon tidigare match av United så fastnar jag för det senaste finalmötet med Barcelona i Champions League. I sisådär tio minuter var det exakt samma hungriga revanschlystna spelstil som de visade upp mot City, dessvärre också samma självdöd efter en fingerknäppning(med undantag för Rooneys mål förstås). Tack och lov så höll försvaret huvudet bra mycket högre i Manschesterderbyt än mot Barcelona. Men vad gör det när Smalling går bort sig så grovt på en hörna att jag misstänker att 22-åringen redan lider av demens?

Jag måste säga att jag är lite smått orolig över Uniteds brist på eget spel mot andra storklubbar under säsongsavslutningarna. Jag hoppas innerligt att det inte är ett medvetet val av Ferguson att räcka över taktpinnen till motståndarna. Hur bra United än är på att kontra så innebär det trots allt att oddsen försämras ju mer motståndarna får styra och ställa i matcherna.

Samtidigt så undrar jag vad det sänder för signaler till laget. Med Scholes och Carrick centralt i banan, Englands främsta passningsspelare tillsammans med Lampard, borde det finnas en starkare tilltro till lagets förmåga att kontrollera matchtempot. Å andra sidan så visade de ju inte direkt prov på sitt kunnande mot City. Inte ett enda skott på mål för Uniteds räkning under andra halvlek säger ganska mycket om vilket lag som styrde spelet. Totalt utmanövrerade taktiskt sett av Mancini där han säkrade upp på samma yta som Ferguson försökte utnyttja med hjälp av sina byten.

Premier League är inte avgjord än men fyfan, att låta City sätta sig i förarsätet med två omgångar kvar är allt annat än optimalt. Jag vill verkligen inte tänka på hur ofta jag kommer höra sifferkombinationen 1-6 om de lyckas säkra serietiteln. Hjälp tack, Newcastle.