Lost in translation

Jag vet att det kan bli lite väl mycket tankar som snurrar kring United ibland men det är svårt att låta bli. Så håll ut, håll ut. Förhoppningsvis blir det bättre men inte idag, nej verkligen inte idag. För idag är det dags att beta av Chicharito, den Lilla ärtan från Mexiko som kom som en stormvind i höstas och förpassade Premier Leagues skytteligaledare till bänken i United.

Javier Hernandez har fått åtskilliga spaltmeter både i England och Sverige den senaste säsongen, de flesta aspekterna har betats av men framförallt har det handlat om hyllningar för hans prestationer på planen. Tanken är att jag också ska röra mig i de trakterna, men ändå inte riktigt. På bästa internetvis tänkte jag att en diskussion kring anpassningsförmåga är på sin plats.

Lite kuriosa: Förra våren gjorde United klart med Chicharito för en billig peng från Mexiko, en bra bit innan säsongen var slut, innan transferfönstret öppnat och framförallt innan VM börjat. Det enda jag hörde var att han var snabb, mer än så verkade ingen veta. Efter VM visste alla vem Chicharito var och nyfikenheten inför säsongen i England började klia i fingrarna.

Till och från, främst under tiden på Fotbollskunskap, kom vi in på hur ligorna skiljer sig kraftigt åt vad gäller spelsätt och mentalitet. Engelskt närkampsspel, italienska catenaccios, spanskt kortpassningsspel osv. Det är inte helt lätt att komma från en typ av fotboll och ställa om helt till sin nya vardag. Fråga bara Tomas Brolin, vår VM-hjälte som fortfarande ses som en av de fem sämsta värvningarna i Premier Leagues historia när han plockades över från italienska Serie A.

Med andra ord förväntade jag mig att den gode Chicharito skulle behöva tid för att lära känna spelet innan vi fick se hans kvaliteter på riktigt, lite som Nani som tagit några år på sig att blomma ut till den världsspelare han varit i år. Kanske att han kunde blixtra till ibland och sprida glädje på Stretford End men främst ha första säsongen som en period för anpassning.

Nu vet vi ju hur det gått, han har gjort en drös brutalt viktiga mål, sköt Chelsea i sank direkt vid matchstart på Old Trafford och förpassade till mitt förtret Berbatov till bänken, han har fått lovord från alla möjliga håll, liknats vid målmaskinen Ole-Gunnar Solskjaer och haft den bästa tänkbara debutsäsongen i Englands största klubb.

Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gjort att han kommit in i spelet så bra medan andra spelare misslyckas så gruvligt. Jag tänker på Thiago i Juventus som förväntades styra upp innermittfältet. Efter två år i Turin klarade han fortfarande inte av den italienska gå-fotbollen. Diego Forlán som öst in mål i alla klubbar han spelat i var rent ut sagt skit när han drog på sig Uniteds tröja för några år sedan, samma sak med Schevchenko när han lämnade Milan för en kort och misslyckad sejour i Chelsea.

Men jag är glad över att Chicharito presterade som han gjorde, det känns som att United har en stabil offensiv grund att stå på de kommande åren med ett ungt anfallspar av mycket högt klass och yttrar som jag inte heller ser många spelare som skulle kunna peta. Ge mig en ersättare till Scholes, en ung sådan, och jag kommer åldras sittandes i United-tröjan fullkomligt lugn i tv-soffan. Nu tar vi titel nummer tjugo.

// The Don