Whiskey eller löpardojjor?

Inaktivitet och insomnade projekt, semester och minnesluckor. Duger en stor kram som ursäkt? Allt fotbollsrelaterat har nedprioriterats ett hack till de senaste veckorna, för att inte säga två när spelningar och såna roliga grejer uppenbarat sig. Såatteh det där inlägget som jag gick och klurade lite på att skriva för en dryg vecka sen gick ju lite i stå. Jag har hört något så bisarrt ordspråk som "bättre sent än aldrig" vilket iofs kommer väl till pass den här gången i dubbel, eller ja, till och med trippel bemärkelse.

Jag vill minnas att det var för lite mer än en vecka sen som det small mellan Borussia Dortmund och Bayern München. Hela hösten har jag läst om den Bayerska maskinen som käkar upp allt och alla, världens bästa Neuer som vägrar släppa in mål och allt det där vanliga tramset när en storklubb rullar lite för bra.

Mästarna Dortmund med sitt grabbgäng hade å andra sidan startat säsongen väldigt svag i både Champions League och Bundesliga. Snack om Champions League-syndromet kom på tal, att fokuset låg alldeles för mycket på Europa så att man försummade ligan. Skulle man rent av göra som Celta Vigo och Sampdoria - åka ur ligan samma säsong som man spelar i Champions League?

Men Dortmund spelade upp sig trots att man förlorade en av sina absoluta nyckelspelare i Nuri Sahin inför säsongen och pissade på Bayern på Allianz Arena med 0-1 efter mål av Götze som fortsätter att vara helt sinnessjukt bra. Det var Bayerns första förlust sedan premiäromgången mot Mönchengladbach, 12 matcher spelades däremellan.

Den här helgen torskade så Bayern på nytt mot Mainz som inför matchen låg under nedflyttningssträcket. Mainz mäktade med tre mål framåt. Innan matchen hade Neuer fått släppa förbi sig fem bollar totalt på 13 matcher. Mainz, ringer det en klocka? Ja just ja, det var ju gänget som vann sina sju första matcher förra året och slog ett nytt rekord i Bundesliga för att till slut landa på 5:e plats.

Samtidigt gick Dortmund segrande ur sin kamp och klättrade åter upp på tronen som de abonnerade på under förra året. eller ja, de delar platsen med Mönchengladbach.

De snackar om en bayersk  maskin som kör över allt motstånd men ändå så återfinns de på tredje plats och det skiljer bara fyra poäng mellan att leda ligan eller vara femma och missa spel i Champions League. Lägg till att Leverkusen som spöade Chelsea när det senast begav sig inte ens ligger i topp fem så börjar man inse hur det kommer sig att fyra olika klubbar har kammat hem ligatiteln de senaste fem åren.

Det är så här fotbollen borde vara. Konkurrensen är hård, det är ligan där det görs flest mål och ligan med det högsta publiksnittet. Bundesliga är bra och jag hoppas få se en liknande utveckling även på andra håll.

// The Don

Silence is golden

Svensk media verkar inte direkt ha hållt igen på krutet när det gäller "rasistattacker" här borta på ön men det är då helt klart en mild västanfläkt mot hur det har sett ut den senaste tiden i brittisk press. Så ja, jag antar att det börjar bli dags att dra mitt strå till stacken och filosofera lite kort.

Situationen med John Terry är ganska intressant. Inte så mycket för det han påstås ha sagt på planen till Anton Ferdinand utan för det som han är menad att stå för. Som kapten, inte bara för Chelsea utan också för hela jävla Englands landslag är han såklart tänkt att vara en förebild. Att fela är mänskligt och alla andra gamla klyschor finns förstås till hands men just nu chippar grabben helt klart efter andan. Ingen har väl lyckats glömma den underbara historien om hur Terry knullade runt med sin lagkamrat (i både klubb- och landslag) Wayne Bridges fru. Då jävlar var det liv i luckan och Terry blev av med kaptensbindeln. Nu är vi alltså inne på andra vändan och cirkusen har dragit igång igen med kaptenen i blåsväder.

Alla vet att spelarna svär på planen och munhugger med varandra mer eller mindre konstant. Det är inga konstigheter och jag tycker inte att man ska dra så höga växlar över det hela. Sepp Blatter, vårt urkorkade högsta höns i FIFA håller med mig. Det är helt fantastiskt. Ja, han kan givetvis tycka att det är en del av sporten och att det som händer på planen ska stanna på planen men som ordförande för FIFA kan man inte gå ut officiellt och säga åt spelare som fått skällsord i ansiktet att skaka hand och skratta åt det hela.

Engelska fotbollsförbundet har ju dock ställt sig i den andra ringhörnan och kör sina rallarsvingar för att inte skämma ut sig och göra det de måste göra - motverka rasism. Det talas om en ganska lång avstängning för Suarez, sex eller sju matcher var det senaste jag hörde. Taktiken är klar och tydlig; Suarez ska användas för att sätta ett exempel och få klubbarna att propsa sina spelare till att hålla igen på krutet, konsekvenserna kan bli alldeles för stora.

Det är bara att inse faktum, Liverpools chanser att sno åt sig en plats bland topp fyra och spel i Champions League igen minskar drastiskt om de saknar sin bästa anfallare och en av sina mest kreativa spelare i 20% av säsongens matcher. Nu hittar jag inte världens bästa siffror men när Liverpool spelade i Champions League 07/08 så fick de in över 20 miljoner £ bara i tv-intäkter. Det är inga struntsummor som Suarez potentiella avstängning kan komma att kosta klubben.

Jobb kom dessvärre i vägen för att se England-Sverige men snacket innan matchen sa att Terry skulle vara tillbaka med kaptensbindeln runt armen och jag antar att det stämde? På presskonferensen innan matchen med kaptenerna förbjöd FA journalisterna från att ställa frågor till Terry om rasistattacken - det brittiska rättsväsendet utreder ju trots allt situationen efter att en supporter anmält Terry.

FA's agerande känns lite kontraproduktivt. Dels så vill de med Suarez visa att de inte tolererar rasism i Premier League men samtidigt så låter de en spelare som gjort samma sak och dessutom utreds av polisen representera landslaget och bära kaptensbindeln. Jag tycker det är klumpigt. Matchen mot Sverige var bara en träningsmatch, den hade ingen sportslig betydelse förutom att Capello fått en till match under bältet att spela ihop sitt landslag. Det ska inte finnas ett behov av att ta ut Terry till en sån match med tanke på allt som händer vid sidan om planen. Om det hade det varit en tävlingsmatch så skulle jag förstå varför Terry var på planen men nu, kom igen vafan.

Förövrigt, så där på tal om Blatter så har det ju under hösten börjat nystas upp en del i mutskandalerna inom FIFA. Framförallt under det där valet när Blatter kom till makten och vår svenska fanbärare Lennart Johansson förlorade. Värt att hålla ett öga på.

// The Don

No pity for the fools

På söndag är det tydligen val i Spanien. Jaha jaha, det är ju inte så där värst intressant ur fotbollssynpunkt per se. Men tji fick vi efter att Miriam Blasco, Partido Populars talesperson i idrottsfrågor yttrade sig om fördelningen av tv-pengar för den spanska ligafotbollen.

Real Madrid och Barcelona är överlägsna i ligan rent sportsligt men än mer på det finansiella planet vilket fördelningen av tv-rättigheterna påverkar i stor utsträckning. Inom den spanska ligan är fördelningen inte jämlikt balanserad som jag vill minnas att den är hemma i Allsvenskan. Nej, Real Madrid och Barcelona slukar en stor del av cashen eftersom de har större supporterbas och större sportsliga framgångar.

Det vill nu alltså Partido Popular att man ska ändra på.

Det kan ju verka som en no-brainer att de mindre klubbarna vill förhandla om tv-rättigheterna så att de får en större del av kakan som de två giganterna för stunden trycker i sig på egen hand. Det som dock gör det intressant är det faktum att Real Madrid troligen skulle vara klubben som i slutändan tjänade mest på att tv-rättigheterna fördelades lika.

Det var ett tag sedan nu, i somras antar jag, som jag läste ett inlägg av Den osynliga handen om hur mycket Real Madrid skulle tjäna på det som Partido Popular vill genomföra. Under säsongen 2009/2010 gick Real Madrid mer än 20 miljoner € + än Barcelona. Visserligen har Barcelona sedan dess offrat sina tröjor och sålt ett tröjkontrakt värt 30 miljoner €/säsong för att väga upp den halvtaskiga ekonomiska sitsen de satte sig i vid köpet och försäljningen av den gode Zlatan.

Om man samtidigt tänker till lite och inser att Real Madrid gick cirka 170 miljoner € back den säsongen bara på transfers så borde var och varannan inse att Real Madrids ekonomiska modell står sig bättre än Barcelonas trots att Blaugrana så ofta hyllas för sin förmåga att lyfta fram egna spelare från La Masia istället för att spendera pengar på transfermarknaden.

Säsongen 2009/2010 delade de två storklubbarna tillsammans på 45% av tv-rättigheterna, lite drygt 140 miljoner € var. Det var bara sex klubbar totalt som tjänade mer än 20 miljoner på tv-rättigheterna. Båda klubbarna skulle ta smällar om de blev av med en så pass stor inkomstkälla, givetvis. Men Real Madrid är bättre rustade och jag känner mig tämligen säker att de både skulle knappa in och ta sig förbi sin nemesis i den spanska hierarkin. Åtminstone ur ett kortsiktigt perspektiv.

// The Don

Det irländska alternativet

Efter jobbet igår satt jag med Jack och Billy på Red Lion på Kingley Street bakom butiken och tog några välförtjänta öl. Snacket gick om allt möjligt men när Billy rullade hemåt på sin skateboard styrdes snacket in ganska fort på fotbollen. Jack har en plats i hjärtat för Liverpool men det hindrade oss inte från att diskutera Ferguson och hans efterföljare nu när skotten suttit 25 år på United-tronen.

Jack slängde ur sig att Roy Keane kommer ersätta Ferguson och jag kunde inte låta bli att skratta. Vår gamla kapten fick ju sparken från Ipswich i Championship, hur skulle han kunna vara lämpad för att föra vidare Fergusons framgångssaga? Men tanken kittlade lite så jag tänkte vafan, det borde jag kunna pränta ner några tankar om.

Roy Keane fick alltså sparken från Ipswich och innan det även från sitt tränarjobb i Sunderland. Han är vida känd för sitt temperament som tydligen lever kvar även efter att spelarkarriären tog slut. Spelare i Sunderland har gått ut och berättat om kastade taktiktavlor i omklädningsrummet, "påhopp" om att inte vara såna bögar och ha på sig underställ på träningarna och så vidare. Låter det bekant? Ja just ja, Ferguson är ju inte heller känd för att vara den som håller igen om han är missnöjd.

Jack förde fram en intressant tanke om just temperamentet. Han menade att det grundar sig i att Keane, precis som Ferguson, förväntar sig det absolut bästa av sina spelare. 100% ska det vara, absolut inte mindre och gärna lite mer. Keane ställer samma krav på sina spelare som han alltid har gjort på sig själv och jag antar att hans oförmåga att hantera spelare på ett bättre sätt som inte kommer upp i den standarden som han kräver är en jobbig kombination av hans brist av rutin som tränare och tja, hans temperament. Det funkar helt enkelt inte på den nivån som Sunderland var på under hans styre och inte heller i Ipswich. Vad Jack påstår är dock att det skulle kunna fungera i United.

Vinnarkulturen som finns i United är av samma virke som Roy Keane genomsyras av. När man drar på sig tröjan och har klubbmärket över hjärtat förväntas en helhjärtad insats. Någonting mindre än det är inget annat än en skymf mot klubben och dess historia. Just klubbkänslan är ett av Uniteds starkaste kort och att ha Keane vid rodret, vår gamla kapten från den gyllene eran vid millenieskiftet, skulle antagligen bara göra den starkare. Samtidigt tror jag att Keane skulle kunna lägga mycket energi på andra aspekter av spelet om han inte behövde bekymra och bli rosenrasande över spelarnas inställning.

Men nej, jag kan inte se att Keane kommer vara den som tar över efter Ferguson. Åtminstone inte så länge han inte har någon tränarframgång på meritlistan. Om det är någon med Unitedblod i ådrorna som tar över så sätter jag mina slantar på Steve Bruce. Kanske Mark Hughes. Fast det känns lite som att den gode Sir Alex har pekat ut sin ersättare i Mourinho och jag ser det som fullt realistiskt. Mourinho älskar utmaningar och vilken utmaning(när det gäller storklubbar) är större än att försöka bygga vidare på och trumfa Fergusons framgångssaga i Manchester?

// The Don